Hades jagar pinnar i himlen
Mamma ringde i fredags, visade sig att gammelvargen blev så pass sjuk att de fick ta honom till vetrinären. Tyvärr så hade han så ont att de kom fram till att det snällaste vore att låta honom gå.
Så nu är Hades borta. Och det som stör mig mest är att jag inte ens var där för att gnugga hans nos medans han fick somna in.
Gammel vargen blev 13 år gammal, vilket inte är illa pinkat då stora hundar oftast inte klarar sig över 9 år.. och med tanke på hur jobbigt han hade det när jag var uppe i julas så vet jag att det var rätt val, det vore inte just att låta honom lida. Vanligtvis så blev man vallad av Hades, för bara 10 månader sedan så sprang han fortfarande ringar runt en medans man promenerade.. när jag var ute med honom i julas fick jag gå och hämta honom då hans syn var så dålig och hörseln hade helt försvunnit så istället för att bli vallad av hunden så fick jag valla honom.
Älskade hårboll…
Spenderade gårdagskvällen med att komma ihåg honom, hans självklara plats i bilen (brevid tältet), hur han älskade robban mer än någon annan i hela världen (man såg hur besviken han var att jag kom själv i julas… trogen som en hund-my butt 
) Hur han alltid var liiiite för smart för sitt eget bästa.. och framför allt den läskiga andedräckten när han kände att man behövde lite upmuntran. Finns nog få saker som kan få en att tänka på något annat så fort som hundandedräkt och en blöt nos.
Tyvärr så kommer jag nog inte riktigt förstå fören jag har kommit hem till föräldrarna och det inte finns någon hårboll som ylar väkomst och morr-mumlar sig fram hur hans dag har varit innan jag kom.
Från den stortassade valpen som var smart nog att springa åt andra hållet när jag och mamma skulle hämta upp honom, till den rangliga unghunden som tog sig an älgar och knarkare för att försvara mig, till den massiva hunden som var så duktig på att känna av humör och hur man bäst spelar rollen av vakt hund.. till gammelvargen som lunkade fram, pratade för sig själv (morr-mummel-gnyl-mummel-morr, han var smart, men tyvärr så har de inte stämband att bli klockrent verbala.. tur det antar jag )
Så inget mer ligga på golvet i vardagsrummet och prata och kramas, inget mer puppy-pushups (hunden sitter, hunden ligger, hunden sitter, hunden ligger.. i snabb ordning, ser verkligen ut som om han hårdtränade.. ) inga fler prommenader på nätterna..
Ska lägga upp några bilder på stans snyggaste, smartaste och bästa hund.. (han var knappast den snällaste dock.. men det var ok..
tassa lungt vännen, saknar dig.
